Folkpartisterna Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson spänner äntligen hästen framför kärran i FRA-debatten. Det är inte FRA-lagsmotståndarna som skall motivera varför lagen inte behövs, det är förespråkarna som skall motivera varför den behövs, vad det är som motiverar sådana exceptionella ingrepp i den personliga integriteten.

Vår utgångspunkt är att först måste vi identifiera de hot eller problem som vi vill lösa, därefter ska vi formulera lösningen utan att vi på förhand binder upp oss till all svensk kabelkommunikation kan komma att överföras till FRA

En utgångspunkt som borde vara fullständigt självklar: Först bestämmer man mål, sedan ser man vilka medel som behövs för att nå dit. Först ser vi vilka hot som finns som kan motverkas med signalspaning, sedan bestämmer vi hur signalspaningen skall utformas. Det är inte alls självklart att det behövs den nu föreslagna massavlyssningen, det är inte ens säkert att det är just FRA i sin nuvarande organisation som är bäst lämpade att syssla med frågan.

Tyvärr är det inte bara i FRA-frågan som kärran spännts framför hästen. Även i försvarspolitiken har länge medlen fått bestämma målen, det var mycket länge sedan hotbilden bestämde försvarets storlek och organisation. Förr var det industripolitik och regionalpolitik som bestämde inriktningen, nu är det finansdepartementets behov av sparobjekt... Men kanske, kanske, kan man se ett litet uppvaknande där efter Georgienkrisen. I fallet med u-hjälpen så har medlet tillochmed blivit målet, en procent av BNI skall gå till "bistånd" utan klara mål, strunt samma om det gör nytta eller tvärtom förvärrar problemen.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om camilla lindberg, birgitta ohlsson, folkpartiet, politik, fra, fra-lagen, försvaret, bistånd