DN rapporterade igår om fallet Lennart Eriksson, han fick sparken från sitt chefsjobb på Migrationsverket för att han var moderat (apart, ansåg hans chef), men framförallt för att han har en Israelvänlig blogg där han beskriver Hamas som en terroristorganisation. (En åsikt han för övrigt delar med såväl Sveriges Riksdag som EU, men, som vi ser nedan, inte med Migrationsverkets ledning som uppenbarligen driver en alldeles egen utrikespolitik).

Migrationsverket stämdes och förlorade i Mölndals Tingsrätt i november, men Migrationsverkets ledning vägrar nu att följa domen, de köper sig i stället fria med skattebetalarnas pengar. Hur skall verket efter detta med någon som helst trovärdighet kunna kräva av de asylsökande att de skall följa domstolsutslag som går dem emot?

Igår skrev huvudpersonen själv, Lennart Eriksson, om saken på Newsmill.

[Från ett dokument Palmér upprättat för att motivera att Eriksson avlägsnats från sin plats som enhetschef:]
"På samma hemsida ger Lennart Eriksson uttryck för sin beundran av general Patton; i dag mest känd för sitt agerande i Italien under andra världskrigets slutskede, då general Patton i strid med givna order fortsatte sin framryckning norrut. Lennart Erikssons beundran av en person känd för sin bristande lojalitet med sina överordnade påverkar mitt förtroende för Lennart Eriksson i negativ riktning."
[...]
Under rättegången vittnade Palmér om att hans kunskaper om Patton endast inhämtats via spelfilmen "Patton", som producerats i Hollywood. Fakta är, att Patton aldrig vägrat följa order. Och det har aldrig jag heller.

Idag svarade sagde Eugène Palmér på Newsmill, det gick sådär.

Merit har följt affären från dess början, ett enträget arbete långt innan övriga media vaknade.

Jag avslutar med vad Nathan Shachar idag skriver i Axess:

Domen föll vid Mölndals tingsrätt den 10 november och blev ett svidande bakslag för åsiktskommissarierna. Uppsägningen är ogiltig, slog rätten fast, och Migrationsverket får punga ut med ett skadestånd på 100.000 kronor, ovanpå Erikssons rättegångskostnader på 149.000 - pengar skattebetalarna gärna använt till något roligare än att trakassera folk i ogjort väder.

Under affären har Migrationsverkets chefsjurist Staffan Opitz betecknat Hamas som en befrielserörelse. Att detta svär mot Sveriges officiella ståndpunkt är allvarligt nog, dessutom rör det sig ju om ännu en intern Mellanöstern-åsikt. Är den åsikten, alltså Opitz' åsikt om Hamas, mer tillåten än Erikssons åsikt om Israel? Ja, svarar Opitz, blind för komiken, hans egen åsikt "saknar relevans".

En ljuspunkt i detta mörker har varit Birgitta Elfström, jurist och före detta kollega till de nämnda herrarna vid Migrationsverket. Elfström är en känd Palestina-aktivist som säkert har reservationer mot Erikssons Mellanöstern-syn. Men hon har under rättegången vittnat om att Erikssons Israel-vurm inte påverkat hans yrkesmässiga bedömningar. Elfström har därmed inte bara visat ett sällsynt prov på integritet, hon har därtill visat att hon - till skillnad från Palmér och Opitz - förstått vår förvaltnings grundprincip.

Denna skandal är toppen på ett isberg. Sverige är ett land där kravet på korrekta åsikter kastar en skugga över allt fler verksamheter. Dålig karaktär förlåter vi galant; fel åsikter leder till mobbing, utfrysning och sparken.

Många bloggar om saken, bland andra Ledarbloggen och Mary.

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om migrationsverket, yttrandefrihet, myndighetsmissbruk, bloggosfären, lennart eriksson, eugene palmer, moderaterna, politik, israel, hamas